Eftersom jag funnit att det inte finns så mycket fakta om kräftor på internet så får nu alla "kräftbitna" här lite allmän information om kräftor. Mina källor finns längst ner på sidan om någon skulle vilja fördjupa sig i ämnet ytterligare.

Historia
Vissa anser att kräftorna har funnits i Sverige i mer än 9000 år men det finns ingen litteratur som nämner något om dem förrän på 1500-talet. Våra Svenska kungar från den tiden och framåt verkar ha uppskattat kräftor som mat, medan t.ex. Linne´ inte ansåg att dom överhuvudtaget var tjänliga som mat. Sverige drabbades av kräftpest redan 1907 i Mälaren, och pesten spred sig bland flodkräftorna sedan neråt landet. Första importen från Nordamerika av dom pesttåliga signalkräftorna skedde redan 1960, men det dröjde in på 70-talet innan dom planterades ut i någon större omfattning. Gotland och Öland har fortfarande flodkräftbestånd och har därför förbud mot att plantera in signalkräftor som är bärare av pesten.

Biologi
Kräftan tillhör leddjuren och har 5 par gångben. Det finns c:a 450 arter av sötvattenskräftor fördelat på 3 familjer, signal- och flodkräftan tillhör familjen Astacidae. Kräftor tros kunna bli uppemot 20 år gamla och den största uppmätta signalkräftan var 21 cm lång och hade en vikt på c:a 300 gram, medans längsta flodkräftan var 17,2 cm. Längdmåttet mäts mellan pannhornet och mellersta stjärtflikens kant. Färgen kan variera från blå, lila, röd till nästan svart, där färgen bestäms till stor del av födan och miljön, blå kräftor har inte haft tillgång till alger och gröna växter. Kräftor är allätare, fast vuxna kräftor äter mest vegetabilisk föda, medan yngel första sommaren mest äter animalisk föda.

Kräftans skal växer inte så därför måste kräftan byta skal för att kunna växa, vuxna kräftor byter skal 1-3 gånger/år, medan småkräftor som växer fort måste byta skal 4-7 gånger/år. Miljön och tillgången på föda avgör hur fort kräftorna växer och därmed också hur ofta dom byter skal. Innan en kräfta är mogen att stoppas i grytan har den ömsat skal c:a 20ggr. Första skalömsningen sker någon gång mellan slutet av maj och mitten av juli beroende på klimatet, andra ömsningen fram emot månadsskiftet aug/sept. En skalömsning innebär att kräftan har ökar 10-15% i längd och 30-50% i vikt. När kräftorna har ömsat är dom helt försvarslösa för en tid och ligger då bara och trycker i sin håla tills skalet har hårdnat.

Kräftor blir könsmogna vid en längd av 7-8cm, och det motsvarar en ålder på 2-4 år för signal, och 3-7 år för flod. Parningen sker i september/oktober och äggen kläcks sedan i juni året därpå. En signalkräfthona lägger ungefär 250 ägg, medan flodkräfthonan ungefär hälften, man räknar med att mindre än 5% av ynglen blir fullvuxna.

Kräftor går inte i ide, men blir mindre aktiva under vintern. Kräftor har förmågan att återbilda förlorade klor och ben, och det är därför som en del kräftor har en klo som är mindre än den andra. Kräftor andas med gälar och kan klara sig länge ovanför vattenytan bara det är fuktigt och svalt. Hanen kännetecknas av att den har större klor än honan, samt att den har ett extra benpar på bakkroppen som är ett parningsorgan. Honan har en bredare stjärt än hanen och saknar dom extra benen på bakkroppen, ofta ser man direkt att det är en hona när man ser en kräfta med relativt små klor mot en jämförelsevis stor mellankropp. Kräftor är mest aktiva under dygnets mörka period och en liten ökning i ljusintensitet kan sätta ned aktiviteten, dock kan dom om det är ont om föda tvingas att vara aktiva även på dagen.


Miljö
Kräftor hindrar sjöar från att växa igen, 100kg konsumtionskräftor motsvarar c:a 2 ton färska växter.
För att kräftor ska trivas och fortplanta sig krävs det att det finns gott om mat och skydd, friskt syrerikt vatten med ett pH-värde över 6, även förekomst av järn och mineraler i vattnet kan vara ödesdigert. Kräftor kan inte fortplanta sig i lägre pH-värde än 6, och klarar sig inte i igenväxta syrefattiga sjöar, det får heller inte förekomma några typer av gifter eller lösningsmedel. Därför är inte alla småsjöar lämpliga för inplantering av kräftor, endast stora hanar har en förmåga att överleva i dåliga vatten.

Man kan säga att drickbart vatten är bra kräftvatten. Kräftor kan inte kan simma utan dom går, och trivs därför inte i gyttja. Dom trivs bäst i steniga bottnar där det går att gräva så att dom kan få skydd. Mörka fläckar i lederna på signalkräftor är skalsvamp (kräftpest) och bör ej finnas på högst 15% av beståndet, är det mer är ofta beståndet för stort eller vattenkvaliten för dålig vilket framkallar stress hos kräftorna.

Signal vs Flod
Båda har samma biologi, samma miljökrav och smakar lika bra.
Signal är motståndskraftig mot pest, snabbare tillväxt, lägger fler ägg, är tyngre vid samma längd och kännetecknas av att den har en vit fläck på klon inne i "tumvecket". Signal kräftor är mer aggressiva än flod. Vid en provmätning i Finland fann man att signalkräftor vid en ålder av 15mån hade en längd av 80mm i snitt och efter 27mån 100mm i snitt, motsvarande siffror för flodkräftor var 48mm och 71mm.

Skötsel av kräftbestånd
Kräftors huvudfiende förutom människan är andra kräftor, därför bör se till att de största kräftorna tas bort för att dom äter upp fler kräftor än dom producerar. Andra fiender för kräftor är ål, abborre > 15cm och framförallt mink. Har man gott om mink vid kräftvattnet måste man sätta ut minkfällor. Flodkräftor kan plockas upp om dom är mer än 9cm medan den mer snabbväxande signalkräftan bör vara 10cm för att honorna ska hinna föröka sig några gånger innan dom konsumeras, dessutom ökar fångstens vikt med c:a 50% om man ökar minimimåttet från 9 till 10 cm. Att detta är något att fundera på förstår man om man tänker på att för att få ihop 1kg rent kräftkött går det åt c:a 145 hannar på 10cm, eller c:a 200 honor på 10cm.

Ofiskade gamla bestånd har ofta stor andel konsumtionskräftor medan hårt fiskade bestånd ofta har det omvända förhållandet. Andelen konsumtionskräftor av de fångade bör vara runt 20%, och är det mer än 40% bör man fiska hårdare, men man bör ändå spara en del stora kräftor för att inte få ett s.k. "dvärgbestånd". Har man stort antal skadade kräftor, med t.ex. bara en klo beror det på att dom är aggressiva, vilket i sin tur beror på att man har ett för tätt bestånd, för dålig födotillgång eller för dåliga skyddsmöjligheter.
Man kan mäta kräftors konditionsfaktor med en formel, och bör då få en faktor för hanar på 3,5-4 och för honor en faktor på strax över 3. Konditionsfaktor = Kräftans vikt i gram / (Kräftans totallängd i cm)³ x 100

Fisketips
Bästa fiskeredskapet är mjärde, anglad med vitfisk, mört, braxen eller ruda. Mjärdar fiskar av c:a 13 m2 och bör därför placeras med c:a 5 meters mellanrum i stilla vatten, i rinnande kan avståndet vara lite längre då vittringen sprids bättre där. Fiska på 0,5 - 3m djup, i rinnande vatten grundare ofta ner till 15-20 cm. I ljust vatten går dom djupare, i mörkt vatten grundare, sätt dom första burarna där det är skugga för där börjar kräftorna att röra sig först. Släta sandbottnar, gyttjiga bottnar eller hög växtlighet är dåliga fångstplatser, ideala bottnar är steniga med grus, grenar, och begränsad växtlighet. Kräftorna är aktivast på sensommaren/förhösten, i mörka vatten är det bäst på kvällen, i ljusa vatten är det bäst på natten. Varma mulna nätter är bäst, regn är bra, medan däremot åska och tryckande väder eller kalla nätter med månsken inte är bra. När kräftorna nyss ömsat skal går det inte att fånga dom för då är dom oskyddade och ligger bara stilla och trycker.

Recept
Det finns nog lika många recept som det finns kräftfiskare men jag har sammanställt ett ungefärligt grundrecept som jag tror bör fungera för de flesta.

Ingredienser:
Ett tjog kräftor
2,5 liter vatten
1 dl grovt salt
2-3 sockerbitar
ev. 1 öl (ej lättöl)
6 dillkronor

Skölj kräftorna noga i kallt vatten, helst ska dom sumpas innan för att tarmen ska tömmas och ev. bismak försvinna. Koka upp lagen med vatten, salt, socker, dill och låt koka i 5min. Samtidigt kokar man upp vanligt okryddat vatten i en mindre gryta för att kunna förkoka kräftorna. Förkoka kräftorna i en minut några åt gången, se till så att vattnet stormkokar innan du lägger i kräftorna, och lägg inte i fler än att vattnet kokar. Förvara dom förkokta kräftorna så att dom inte hinner kallna innan dom ska ner i lagen. När alla kräftorna är förkokta lägger man kräftorna i lagen och kokar dom i 9-10 minuter. När kräftorna är färdigkokta är det viktigt att lagen med kräftorna kyls ner så fort som möjligt, ställ grytan i kallt vatten eller förvara grytan på ett svalt ställe. Dom gamla dillkronorna bör tas bort och ersättas med nya färska.

Kräftorna bör ligga i lagen i minst 10 timmar innan man äter dom, och serveras lämpligen tillsammans med vitt bröd, smör, ost, kall öl och frostig snaps.

Tillbaka




Källor:
Westman - Ackefors - Nylund: Kräftor, biologi-odling-fiske
Per Nyström - Tommy Rönn: Kräftor och kräftodling
C.G. Hammarlund - A. Stellan Karlsson: Litet ABC om kräftor och kräftodling

Författat av U Heiding